Sluttäckning

Nyfiken på hur en sluttäckning går till?

SLUTTÄCKNING

När en deponi ska avslutas måste den sluttäckas. Vid sluttäckning måste enligt lagkrav flera villkor uppfyllas. Kraven som ställs på en sluttäckning skiljer sig åt från fall till fall. Bland annat beroende på om det avfall som ligger på deponin utgörs av icke-farligt avfall eller farligt avfall. Inför varje sluttäckning görs en platsspecifik bedömning av den aktuella tillstånds- eller tillsynsmyndigheten, trots detta finns det dock några huvudsakliga principer för hur en sluttäckning går till:

  1. Terrassering
    Första steget är att forma deponin så att nederbörden som faller på deponin i framtiden kommer att avrinna på ett effektivt sätt. Lutningarna på  deponin ska enligt Naturvårdsverkets rekommendationer inte understiga 1:20 eller överstiga 1:3.
  2. Avjämning
    För att få ytan på deponin så jämn som möjligt avjämnas deponin. Vilket material som används ser lite olika ut från sluttäckning till sluttäckning.
  3. Tätskikt
    Ibland läggs ett materialavskiljande skyddsskikt mellan avjämningsskiktet och tätskiktet. Detta för att skydda tätskiktet mot eventuella uppstickande vassa föremål som kan skada detta. Tätskiktets funktion är att hindra nederbörd från att tränga in i deponin och således minska mängden bildad lakvatten. Funktionskravet på tätskiktet skiljer sig åt beroende på om deponin är klassad som icke-farligt avfall eller farligt avfall. Utformningen på tätskiktet varierar men utgörs ofta av bentonitmattor eller syntetiska geomembran av HDPE eller LLDPE.
  4. Dräneringsskikt
    Dräneringsskiktet läggs ut ovanpå tätskiktet. Dess funktion är att avleda nederbörd från det tätande skiktet. Dräneringsvattnet anses normalt ej förorenat och behöver därför inte ledas till rening.
  5. Skydds- och växtskikt
    Ibland läggs ett materialavskiljande lager mellan dräneringsskiktet och skyddsskiktet. Detta lager är till för att förhindra att material från skyddsskiktet tränger ner i dräneringsskiktet och sätter igen det. Skydds- och växtskiktet är till för att skydda underliggande lager, framförallt tätskiktet. Naturvårdsverket rekommenderar en tjocklek på ca 1,5 m ovan tätskikt för att skydda mot eventuella tjälskador på tätskiktet. Ofta sås gräs i växtskiktet för att minimera riskerna för erosion och sättningar i lagret. Deponin bör dock hållas ren från större växter och träd då rötter från dessa kan tränga ner i tätskiktet och orsaka skador.